Idag är de 19 år sen min pappa dog. Jag minns dagen som om de var igår. Han skulle blivit 85 år i sommar, om han levat. Jag undrar hur han sett ut idag. Håret hade säkert varit grått o tunt, för jag lekte väldigt ofta frissa med min pappa. Kammade o kammade håret, lagade tofsar. Den dan pappa dog, skulle jag fara hem o berätta att han skulle bli morfar igen, men de hann jag aldrig göra. När vi var till kapellet i M-hamn för att säga hej åt pappa en sista gång, så viskade jag åt honom, du ska bli morfar, så jag tror att han vet.
De gick inte att tända ljus på graven idag, för de blåste så mycket. Jag går dit en annan dag när de blåser mindre.
Pappa fick dö lyckligt. Mamma o han hade varit på dans. Kom hem vi 2tiden och vid 4 dog han. Bara somnade och drog en suck. Han sa alltid att han aldrig ville ligga på sjukhus, de behövde han inte heller.
De är nog uträknat hur vi ska dö.
Skulle barnet jag väntade blivit en pojke, hade jag när pappa dog, bestämt att han skulle ha morfars namn. Nu blev de en flicka, som fick sitt namn efter sin pappas farmor. Ett mycket fint namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar