barndomsvänner

När jag gick i lågstadiet var vi 3 tjejer på min klass som hängde ihop hela skoltiden. Efter skolan gick våra vägar åt olika håll och vi hade mest kontakt vid födelsedagar o julen. Den ena flyttade till Sverige och den andra till Finland och jag blev kvar på kobben.
När vi blev 50år skulle vi ha en träff, men fast vi är bara tre styckna gick de inte att få ihop en träff. Vi blev bara två på den träffen, som vandrade vid norrhavet och skickade kort åt vår tredje vän.
Men nu när allt går via datorn har vi fått mera kontakt med varandra. De är roligt. Kanske vi en dag träffas igen alla tre. De vore kul om vi kunde fara nånstans och träffas, bara vi tre.
Förra veckan träffade jag den ena, den här veckan väntar jag på att träffa den andra. De är bara så synd att dom två för de mesta går om varandra.

tankeord

En kopp kaffe, kan bli början till livslång vänskap...

välja vägskäl..

Jaha, då känns de som att jag står i ett vägskäl, igen. De lyser rött, tar nog ett tag innan de blir grönt.
Hade ett långt o ganska kul samtal med min läkare idag. Vi är int riktigt överens om medicinen. Han vill jag ska äta en 12 dagars cortisonkur, de vill inte jag. De sa jag också åt honom, men hur han prata så fick han mej övertalad att jag ska prova. Han bad om ursäkt för att jag kanske kommer att bli ännu piggare på natten. Håhåjaja, först ger han mej sömntabletter och nu ska jag äta cortison. Ja lovade i alla fall att testa. Blir jag för pigg (kan man bli de) ringer jag honom.
Lämnade också in pappren för rehabilitering. De är jag också lite fundersam över, men de kanske blir riktigt bra.
Ikväll blir de kalas och sen OS höjdpunkt ikväll, Finland-USA i bronsmatch.

äntligen

nu har jag äntligen fått upp min blogg och kan skriva igen.
de en himla tur att de finns duktiga datakillar, som kan lotsa en genom telefon.
Nu har jag inte tid att skriva så mycket mer, jag har en massa att fixa på mailen.

"morronpigg"

De nog de sista jag är. Konstigt nog vaknade jag i ottan, när jag hörde traktorplogen på gården. Steg upp och fixade morgonmål åt dottern o mej. Tände ljus o där satt vi o myste, ja dottern försökte läsa igenom provet en sista gång, men jag babblade hela tiden, så jag undrar om hon kunde kkoncentrera sej.
Var så pigg så jag fick lust att gå en morgonrunda, men jag har lite plogfobi sen jag var liten. Då sprang jag alltid långt in i skogen, när jag hörde plogen på långt håll. Dottern sa att vi har ju J som plogar, han är ung o ser dej, mamma. De har hon ju rätt i, så de var ingen bra ursäkt att slippa gå ut.
Alltså blir de att klä på sej och gå, skönt att duscha sen.

minnen

Idag är de 19 år sen min pappa dog. Jag minns dagen som om de var igår. Han skulle blivit 85 år i sommar, om han levat. Jag undrar hur han sett ut idag. Håret hade säkert varit grått o tunt, för jag lekte väldigt ofta frissa med min pappa. Kammade o kammade håret, lagade tofsar. Den dan pappa dog, skulle jag fara hem o berätta att han skulle bli morfar igen, men de hann jag aldrig göra. När vi var till kapellet i M-hamn för att säga hej åt pappa en sista gång, så viskade jag åt honom, du ska bli morfar, så jag tror att han vet.
De gick inte att tända ljus på graven idag, för de blåste så mycket. Jag går dit en annan dag när de blåser mindre.
Pappa fick dö lyckligt. Mamma o han hade varit på dans. Kom hem vi 2tiden och vid 4 dog han. Bara somnade och drog en suck. Han sa alltid att han aldrig ville ligga på sjukhus, de behövde han inte heller.
De är nog uträknat hur vi ska dö.
Skulle barnet jag väntade blivit en pojke, hade jag när pappa dog, bestämt att han skulle ha morfars namn. Nu blev de en flicka, som fick sitt namn efter sin pappas farmor. Ett mycket fint namn.