Först var vi på tacksägelse i Jomala kyrka. De är ju änglarnas dag idag o barnen sjöng i kyrkan. Dom sjöng så fint.
Direkt efteråt till fasters begravning i Geta kyrka.
fullt var de i kyrkan.
Nytt för mej var att familjen tände ljus o satte på kistan, som var smyckat med en lång rosrad o i de ljushållare för sex ljus. Sen stod dom hand i hand runt kistan. De var vackert, men samtidigt ledsamt.
Minnessstunden på församlingshemet var också fullt. Där bjöds de på laxsoppa o kaffe o tårta.
Min faster har alltid varit sjuklig, men hon har aldrig klagat. Hon har spridit ljus o värme runt sej. Jobbat på in i de sista. Hon sa alltid, när jag dör får jag vila så armar o ben lossnar. Nu äntligen får hon de. Jag är glad för hennes skull att hon inte lider mera. Men vi alla saknar henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar