lessen i ögonen

Jag brukar försöka se de mesta positivt.
Men nu känns de hopplöst.
Var på läkarmöte i fredags.
Ska försöka arbetspröva v.45
Läste på google om min sjukdom...(
De skulle jag inte gjort.
Känns som läkarn inte berättat allt för mej..
Har skrivit ut de jag läste o ska ta de med till läkarn.
Tårarna bara rinner...
De gör ont i absolut hela kroppen just nu.
usch o blää vad ska jag göra..?????
grrrrr o fy fy fy f----
Men försöker hitta nåt positivt ändå..

Min mamma fyller 82år i morgon.
Då ska jag hjälpa henne o serva hennes vänner.
De blir skojigt.

sprallig

Bara ett kort inlägg.
Sovmorgon, kalldusch, morgonmål, brödbak, långpromenad, rena sängkläder bl.a
Känner mej lite sprallig idag. Natten var lite bättre än förut. Värken är mindre idag.
Solen skiner o yngsta dottern kommer hem idag.
Jag ska ta vara på dagen, idag igen

turbo..

I lördags morse var jag uppe och dammsög. De har nästan aldrig hänt förut, så tidigt på morgonen, alltså. Köpte en batteridammsugare med bara skaft. Hade den på laddning över natten, så därför var jag nyfiken att prova den när jag steg upp. Satte på kaffe först o sen började jag dammsuga. Den var riktigt bra, sög som bara den. Mattorna blev som nya. Turboljud har den...istället för att sopa, tar jag ett varv med turbon...
sambon gillar också att köra turbo. Han gillar också riktiga dammsugaren, vilket inte jag gör..

vackert idag igen

Först var vi på tacksägelse i Jomala kyrka. De är ju änglarnas dag idag o barnen sjöng i kyrkan. Dom sjöng så fint.

Direkt efteråt till fasters begravning i Geta kyrka.
fullt var de i kyrkan.
Nytt för mej var att familjen tände ljus o satte på kistan, som var smyckat med en lång rosrad o i de ljushållare för sex ljus. Sen stod dom hand i hand runt kistan. De var vackert, men samtidigt ledsamt.

Minnessstunden på församlingshemet var också fullt. Där bjöds de på laxsoppa o kaffe o tårta.

Min faster har alltid varit sjuklig, men hon har aldrig klagat. Hon har spridit ljus o värme runt sej. Jobbat på in i de sista. Hon sa alltid, när jag dör får jag vila så armar o ben lossnar. Nu äntligen får hon de. Jag är glad för hennes skull att hon inte lider mera. Men vi alla saknar henne.

en till

Så var de dags imorgon(söndag) för ännu en begravning. Ibland blir de ofta, sen går de , tack o lov, länge emellan.
Varje gång jag är på begravning, går mina tankar först till mina två första barns begravningar, år 1978.
Vi var totalt 5 personer på båda. Enkelt o sorgligt.
Under årens lopp har jag försökt se de vackra i alla begravningar. De går faktiskt. Försöker tänka positivt.
Först ska vi på tacksägelse till vännen B.
Därifrån till fasters begravning.

Ska fösöka få igång kroppen lite tidigt då så jag hinner ut 1timme ialla fall.

Idag ska jag försöka gå Getarunt med stavarna.

skratt o applåder

Igår var jag på den vackraste begravningen för min del.
Många från ÅCS stod i procession längs hela kyrkgången, 2st stod framme vid kistan i 2½ timme som vi var inne i kyrkan.
Kyrkan var fullsatt.
Många vackra blommor.
Fin sång i kyrkan.
På församlingshemmet efteråt var de mycket sång o flera som ville säga några ord.
Vännen B som begravdes var en glad o hjälpsam person. Hon var alltid med o fixade om de skulle vara nåt. Så hade hon även gjort med sin egen begravning. Dom 2 veckor hon låg på sjukhuset innan hon dog, planerade hon hur allt skulle vara, vilken präst, psalmer, vem som skulle sjunga, vad som skulle bjudas på.
Finast var nog när 2 av hennes barnbarn(7 o 8)år, sjöng, Tänk att få vakna, för sin farmor, mormor. Deras kusin spelade på pianot. Där stod dom o tittade på fotot av sin farmor, mormor o sjöng. Vi var många som log genom tårarna. Farmor, mormor skulle varit stolt över flickorna.
Till o med vädret, som var som en sommardag, trodde dom att B hade ordnat.
De var flera som berättade olika episoder om B, roliga sådana, som vi kunde skratta åt, för så var hon.
Applåder i massor blev de också efter alla som sjöng.
En mycket ledsam dag, men samtidigt en mycket vacker dag, som B hade velat.